Krönika. Vem har inte zoomat ut från ett samtal för att scrolla i ett förutsägbart flöde. Nu är det nog med det.
Sociala medier är helt fantastiskt. Det har gett oss möjligheten att kommunicera gränslöst med varandra, över hela världen. Sociala medier har spelat huvudroller när diktaturer slängs ner från sina höga troner. Människor med liknande problem, till exempel en depresion eller en svår sjukdom, hittar varandra. Delar erfarenheter i ett community och känner sig mindre ensamma. Trädsgårdsfantaster, frimärkssamlare och Star Wars freaks finner varandra. Underbart! Men det är ju något som inte står rätt till.
Tack vare våra digitala flöden är vi närmare varandra än någonsin. Och samtidigt så långt ifrån.
Jag var på en middag förra helgen där samtalsämnet efter ett tag fastnade i det gemensamma behovet av en rejäl digital detox. Vi pratade om det sjuka i att vi så snabbt skapat ett vanebeteende att plocka upp telefonen för att scrolla flöden utan att vi ens fattar att vi gör det. Vi bara gör det.
I matkön. 15 sekunders väntan. Telefonen upp. Vid bussen. 1 minuts väntan. Telefonen upp. När samtalet med kompisarna fastnar. Telefonen upp (jadå, det har vi väl alla gjort). På gymmet mellan två set. Upp med telefonen. När din partner pratar med dig men du är inte riktigt ”där”, för att ojdå - telefonen var visst redan uppe.
Det sista vi gör innan vi somnar är att snurra runt ett varv till i den digitala verkligheten. Det första många gör när vi vaknar är att ta tag i en skärm med tummen och dra nedåt, snabbt uppåt, sedan nedåt igen. Upp, ner, ner, ner, upp, upp, ner.
Skärmtiden påverkar oss, ja. För samtidigt som vi kan se vad som händer i Kiruna eller i Miami eller hur det går för barnen som fastnat i en grotta i Thailand (tack gode gud att alla klarade sig levande ut), vilket skapar en samhörighet världen över - så blir vi också stressade.
Stressade att dela med oss, att visa en perfekt bild, att vara tvärt emot och visa en ”misslyckad” bild och skriva något i stil med att livet visst inte alltid är perfekt.
Vilket vi ju alla vet. Vi vet redan detta eller hur. Det är vi som skriver spelreglerna för våra sociala medier, hur vi använder dem, vad vi skriver och framförallt vad som är syftet.
Om vi ser flöden ur ett större perspektiv och tänker på dessa spelregler så kan det bli både roligare och mindre ängligt med sociala medier.
Självklart väljer vi vad vi visar upp. Redigerar för att det ska se snyggt (eller fult) ut.
Livsstilsbloggar och personliga sidor har blivit vinstdrivande företag. Det handlar mycket om marknadsföring och business. Vid en anställningsintervju är det mer vanligt än ovanligt att kolla igenom den eventuella nya kollegans sociala kanaler. Självklart väljer vi därför vad vi postar. Okej, inte riktigt alla, men jag tycker det är en viktig aspekt för att få lite perspektiv på sociala medier och fortsätta ha kul med alla roliga boomerangs, knäppa katt-videos och konstiga filter. Vad är syftet? Vi, användarna, skriver reglerna.
Hur ska man göra då, för att bli mindre stressad av konstant uppkoppling, likes-jakt och/eller skärmljus som påverkar såväl sömn som socialt umgänge IRL?
Tillbaka till den här middagsbjudningen, som för övrigt bjöd på en helt underbar vegetarisk tapasbuffé. Där dök det upp flera kreativa förslag för att minska stressen och må bättre.
En tjej, Astrid, tar helt bort instagram när hon har tentaperioder för att kunna koncentrera sig. En annan tjej, Johanna, byter plats på appen i telefonen med jämna mellanrum för att påverka vanan att automatiskt trycka på samma ställe på skärmen.
Jag älskar verkligen sociala medier, men gillar inte heller hur vanan att ständigt se något nytt i flödet påverkar min vardag. Min koncentration blir störd när skärmen blinkar till, det slukar mycket onödig tid att scrolla i färgglada flöden.
Vi behöver en fem minuters digital detox, varje dag, gärna flera gånger om dagen.
Måste du ta upp telefonen när du väntar på att få betala för dina krossade tomter, mjölk, ägg och toapapper? När du står och glor vid en busshållplats? Eller varje gång du har lite tråkigt?
Kanske är det vid just dom tillfällena som vi behöver utmana vår automtiska reaktion att plocka upp vår nya snuttefilt som botemedel mot några minuter, eller bara sekunder, av ”ingenting”. Kanske är det i just dom lägena vi behöver vara mer närvarande. Våga ha lite tråkigt. Se en fågel flyga förbi eller lägga märke till vilken rolig hatt som personen framför dig i kön har. Le mot en främling. Prata med någon ny.
Åh! För att inte tala om alla gam-nackar som detta konstanta titta-ner-i-telefonen ger oss. Börja kolla på personer runt omkring dig och lägg märke till hur många ”bulor” i nacken du ser. Att vårt automatiska beteende sätter sig på skelettet. Ja. Det säger ju allt.
Fem minuters digital detox, gärna flera gånger om dagen.
Resten av tiden - ha mer kul på sociala medier. Prioritera bort slö-scrollandet. Följ konton du faktiskt gillar, som ger dig något. Följ en kompis på semester, en spännande influenser, något grymt träningskonto eller lär dig något nytt om universum eller mat eller något annat nördigt. Älskar nördkonton! Avfölj sånt som stressar dig direkt.
Ta kontrol över ditt beteende. Tekniken är här för att stanna och det kommer inte dröja länge innan vi alla har en hus-robot som vi ber slå på diskmaskinen, släcka lamporna eller ringa mormor.
Så. Var mer närvarande i typiskt tråkiga vardagssituationer. Fem minuters digital detox, gärna flera gånger dagligen, det ska vi väl klara av, eller hur?
/ Malin
Comentarios