Att tömma "corona-huvudet"

Uppdaterad: apr 8

Hur ska man navigera i en värld där allting är upp och ner?


Idag har jag haft två otroligt värdefulla samtal. Först en väldigt lång walk and talk med Annika Klefsjö som driver Klefsjö Consulting. Våra vägar korsades för många år sedan, jag minns så väl Annikas strategiska plats längst fram i hörnet på mina dansklasser varje vecka. Där fick hon plats att dansa stort och köra sin grej, alltid med ett stort leende på läpparna. Den här gången pratade vi om allt möjligt men framförallt kretsade mycket kring den pågående Corona-krisen. Jag delade med mig av mina tankar och känslor just nu, och jag ska vara ärlig: det går mycket upp och ner. Till en början var jag proaktiv och tänkte "okej, nu kan jag inte göra det här, då får jag göra det här". Väldigt kreativt och problemlösande men också så energikrävande då en ny idé funkar en dag men sedan går det inte nästa dag på grund av nya rekommendationer. När allting samtidigt är helt upp och ner så blev det svårt för mig att navigera i den här nya terrängen. Vad vill jag göra? Vad kan jag göra? Vad är min roll i allt det här? En av mina stora drivkrafter är att kunna göra skillnad. I mötet med andra människor, att få en person att känna sig sedd och att skapa möten som på olika sätt berör. Vad är min drivkraft genom allt det här? Jag behövde komma bort från allt som hade med skärmar och digital närvaro att göra. Få en paus, andas, landa i denna overkliga situation.


Förra veckan kände jag mig så orolig, vilse och ledsen. Kunde inte tänka riktigt klart och se framtiden. Det kommer en tid efter corona, utmaningen är att vi inte vet när den tiden kommer eller hur den kommer att se ut. Annikas kloka ord och förmåga att se mig, lyssna och lugna var precis vad jag behövde. Är så tacksam för hjälpen att orientera i allt från känslor till rutiner och riktning. Behöver du hjälp i din organisation eller i din roll som ledare så tveka inte att kontakta henne!


Därefter hade jag ett digitalt möte med min mentor Kristiina Starck Enman. Först pratade vi lite om tiden som varit och hur jag mår just nu samt hur mitt företag påverkas. Sedan hjälpte hon mig att lyfta blicken och försöka se klarare i Corona-dimman. Se ett längre perspektiv och tänka framåt. Och då menar jag verkligen att tänka långt framåt. Det är lika bra att förbereda sig på ett "worst case scenario" vilket kan innebära att hela det här året kommer bli upp och ner. Detta är verkligheten som jag behöver förbereda mig på: Malin Winberg AB kommer förmodligen inte att dra in tillräckligt med pengar i år för att det ska gå runt. Mitt sikte bör därför vara inställt på våren 2021 och att göra en plan för hur jag ska ta mig dit på bästa sätt. Hushålla både ekonomiskt och energimässigt så att jag också mår så bra som möjligt genom denna kris. Det kan innebära anställning en period, att varva anställning med de uppdrag som går och att studera och söka CSN ett tag till hösten samtidigt som jag samlar kraft och energi för att möta det uppdämda behov som förmodligen kommer att finnas i början på nästa år. Är inte helt klar med hur planen ser ut och den kommer säkert ändras under tidens gång när jag märker vad som funkar bäst. Bara känslan att tänka långsiktigt och se längre än nuet ger ett större lugn.


Jag är van vid snabba puckar och är som allra bäst när jag har en nära deadline att jobba mot. Att inte veta hur det ser ut om några månader är vardag för mig. När jag var klar med journalistutbildningen var det hela tiden kortare kontrakt som löpte efter varandra. Alltid med jobb och alltid utan att vara helt säker på hur framtiden ser ut. Att nu börja planera för ett år framöver och se bortom det akuta nuläget är utmanande.


Har också reflekterat mycket kring min generation, de högpresterande 90-talisterna.

Vi som alltid vill utnyttja all tid, gå på en promenad och lyssna på en inspirerande podcast, göra något vettigt på kvällarna, utbilda oss och hela tiden utvecklas. Ni vet, samma generation som också tenderar att krascha rätt hårt i väggen.


Kanske är det här den svåraste och viktigaste lärdomen för oss. Att ibland måste man bara glida med utan krav på prestation eller utveckling. Utan att ens kunna utmana sig själv, lära sig nytt eller göra något vettigt/nyttigt.

Just nu känner jag mig stärkt och glad. Om två timmar kanske det känns tuffare igen. Gissar att det kommer pendla så ett tag nu, och det är okej. Jag har landat i att det är okej och att det är så det är nu. Ibland är jag rädd att min ärlighet kring detta kommer "skrämma" potentiella kunder till att boka mig framöver. Men Annika sa att hennes främsta råd till de ledare hon jobbar med är att ärlighet, att vara äkta, visa känslor och vara genuin alltid är den bästa strategin, så länge man gör det på ett sätt som känns OK för en själv.


Kanske kan dom här reflektionerna hjälpa fler som känner sig vilse just nu.

Ta med dig detta: du är inte ensam. Alla reagerar olika och är också i olika faser. När någon är rädd är den andra full av optimism. Medmänskligheten, förmågan att lyssna och finnas där för varandra kommer vara det som gör att vi fixar detta och på köpet blir vi starkare än tidigare.


Stor kram

Malin










Framröstad till Folkets Företagare i Luleå 2019

"Personen som tilldelas priset Folkets Företagare har genom sitt företagande gjort skillnad för Luleå och dess invånare. Personen har bidragit till att göra kommunen till en bättre och mer attraktiv plats att leva och verka i. Företagaren har genom sin gärning lämnat ett positivt avtryck som är en förebild för andra företagare att ta efter. Det är folket som nominerar och det är folkets röst som avgör vem som vinner."

  • Instagram
  • Facebook
  • LinkedIn

Luleå, Sweden