Takt och tajming.
Det har varit en ganska konstig vecka. En berg-och-dal bana där jag ena stunden känt mig glad och spänd för de nya utmaningar som väntar bara runt hörnet, samtidigt som jag andra stunden känt mig ängslig och orolig för framtiden.
Från att ha blivit av med nästan alla uppdrag så har fönstret nu börjat öppnas för nya möjligheter att bli verklighet.
Jag har fått flertalet nya förfrågningar och bland annat fått ja på en offert om att åka till Gällivare och hålla en workshop om storytelling. Hur kul som helst!
Men samtidigt som jag bara vill fira dessa framsteg så finns det en återhållsamhet, en rädsla för att allt ska bli inställt/framflyttat igen. Kroppen och hjärnan är ju smarta på det sättet, har man varit med om något jobbigt en gång så förbereder den sig för att det skulle kunna hända igen.
Det som hjälpt mig att hantera dom här känslorna är dels att prata om dom. Diskutera med mina några få nära och kära samt med min mentor Annika. I fredags jobbade vi tillsammans i över tre timmar och diskuterade bland annat hur jag hantera dom här ängsliga känslorna, rädslan och oron att allt ska ryckas bort igen. Sedan gick vi vidare och började arbetet med att hitta mina värderingar. Värdeord som ger mig styrka, drivkraft och mening. Som jag kan luta mig tillbaka emot i allt jag gör.
Det var en väldigt kreativ och inspirerande process. Annika hade lagt massor av olika kort på golvet och min uppgift blev då att välja ut ett valfritt antal kort som jag kände för. Sedan diskuterade vi varför jag hade valt korten och vilka värderingar dom kom fram från det. Den här processen är bara i dess linda och det känns som att vi är påväg åt helt rätt håll med detta!
Ja, vad mer? Mitt i all ängslighet och molande oro så har Boostcamp Retreat blivit fullbokat! Förstår ni, att lyckas få ett fullbokat event mitt i en pågående pandemi. Har också diskuterat några andra uppdrag (både i närtid och längre fram i höst) och spelat in och producerat 4 avsnitt av Arctic Conversation Podcast.
Det är alltid en utmaning som egenföretagare att lita på sig själv och tro på att allting löser sig. Innan corona så kunde det egentligen vara exakt likadant som nu. Offerter ligger ute i väntan på ja eller nej och uppdrag som bokas kan riskera att bli om- eller avbokade av olika orsaker. Och vad är egentligen det värsta som kan hända?
Nu kommer jag inte fram till så mycket mer, det är fortfarande mycket tankar som snurrar i huvudet. Trust the process! Känns som att jag, trots allt jobbigt som händer just nu i omvärlden, tar väldigt stora kliv i min egen utveckling och vet ni. Det känns faktiskt riktigt spännande. Läskigt, osäkert och samtidigt så inspirerande och spännande.
Kram
Malin
Comments